Planerar du bort ditt liv?

Det är mycket som ska göras. Å det gäller att inte missa något. Kom ihåg att komma ihåg det där du skulle komma ihåg att...
Vi planerar och strukturerar. Skriver upp i våra (ofta elektroniska) kalendrar. Tajma in hämtningar och lämningar och aktiviteter. Allt ska klaffa.

Och vi ska hinna mycket. Då blir vi lyckliga. Om vi presterar. Å vad bra vi är då. Duktiga, effektiva och bra föredömen för andra.
Eller?

Frågan är om det vi från början tyckte var en lek, något kul, plötsligt blivit något av ett måste, något tråkigt, som vi kanske helst vill slippa?
För vem gör vi aktiviteten? Är det för oss själva? Är det för någon annan?
Och hur upplever i så fall denne någon det? Tycker hen inte heller att det känns vidare meningsfullt? Varför i helskotta fortsätter då ekorrhjulet snurra?

Vi måste stanna upp och fråga oss om det är meningsfullt det vi gör.
Hur många aktiviteter under veckans alla timmar gör du något meningsfullt;
för dig?
för någon i din närhet?

Och hur ofta tillåter du dig att bara vara?
Tid för återhämtning är en förutsättning för att vi ska orka. Men ofta ses det som något negativt att göra ingenting. Jag tror vi måste bli bättre på det. Lämna luckor i kalendern med tid avsatt för...ingenting. Och att ta det på allvar. Annars kommer det bli stop i maskineriet förr eller senare.